22 km - längsta rundan nånsinn!
Det var väl på tiden kan man tycka. Att jag i alla fall gjorde en halvmara tre veckor innan jag ska springa dubbelt så långt.
Den här veckan har jag haft SÅ många dåliga anledningar att inte springa. Har inte blivit en endaste runda faktiskt. Hade det inte varit för Ida som kommit o överraskat med en flarra vin till maten eller Pajjen som flyttat så jag blivit för deppig så hade det nog kunnat vara nåt helt annat. Som att jag fått ett nytt fölsemärke eller nåt.
MEN så idag. Som manna från himlen kom motivationen (nåja nu ska vi inte överdriva) och jag släpade mig ut på en långrunda.
Jag trodde att det skulle bli längre innan rundan när jag satt hemma med google maps. Men 22 får jag ändå va nöjd med.
Optimatala förhållanden, lite sol, inte så blåsigt och massa fina vyer vid havet. Och så sprang jag under bron som jag gillar så mycket bara för att jag en gång för två år sen orkade springa över den.
Kommentarer
Trackback